Ok
Ok, jag bloggar aldrig men jag måste tusan göra det snart om jag inte ska glömma allt vad den där ungen häver ur sig. Hon pratar som sjutton gör hon. Helt ok när vi är hemma men ibland är man ju liksom ute i offentligheten, ex på tunnelbanan. Jag har en föraning av att pinsamma situationer kan komma att uppstå..
Vi var och såg Inkaguldet förra helgen
Lilla L kommenterade det mesta, ett par handskar, titta stövlar, ett armband och så vidare.
På tunnelbanan hem fortsatte kommentarerna att komma av typen, den farbrorn har en mössa, den tanten har vantar, den farbrorn vill inte vara här (?) och så vidare.
Det satt en kvinna mitt emot henne och när vi åkte förbi så man såg vägen som löpte parallellt med tunnelbanan och man såg bilarna, då sa hon:
Kolla tanten, bilar, kolla! Sedan pratade hon med den kvinnan hela resan. Hon upplyste henne om att hon satt på sin plats och att tantens satt på sin egen plats och så vidare. Tydligen var jag också pratsam när jag var liten, fast snäppet värre.
Helgen efter gick vi på Nick Brandt
Där var det mycket, Oj titta mamma vilken stor hund, en elefant balanserade och så vidare. Vi lunchade i det vackra men hysteriska cafeét. Note to self; gå inte på utställningar den sista veckan..
Hur som helst. Mycket får man höra som man inte hinner notera. Har bestämt mig för att köpa en dagbok till henne. Jag vill inte glöma saker som: Panko kommer och lagar mina tänder(what???)
Eller heller inte kommentaren hon fällde efter att jag gett upp att försöka borsta hennes tänder med att säga, Du, det här går inget bra. Hennes svar: stackars mig, det går inget bra..
Goodnight då..
Kommentarer
Trackback
