Tiden rusar fram
Och vad gör jag med den?
Försöker vara så effektiv som möjligt, försöker hinna med massor i veckorna. Kom dock fram till att jag inte är en så otroligt effektiv person fast jag försöker. Undrar hur jag skulle vara om jag inte ansträngde mig?
Jag gör inte så mycket mer än att jobba och träna på veckorna. Skulle vilja klämma in lite mer läsning, skrivande, matlagning, kanske lite städnings och varför inte lite mer sömn. Och vänner, träffa dem lite mer. Men nu är det varmt och därmed mer tillgängligt och inbjudande att bara sätta sig i solen någonstans och umgås. Jag tror jag ska bli bättre på det..
En del tid går åt till att ordna med lägenhetsbytet, det går inte fort men jag tror det går framåt. Häromdagen gick jag hem ifrån träningen på götgatan och tittade upp emot globen långt därframme och tänkte att jag faktiskt trivs bra här. Det kommer kännas märkligt att lämna den här delen av stan där jag ändå trots allt trivts. Lägenheten börjar också kännas svår att lämna.
Men är det inte så att varje gång man ska ta farväl av ett ställe, en sak, eller en person så är det på något sätt lättare att se det fina med männsikan eller platsen? Kanske för att vi ger oss in i något okänt, kanske är det lättare att känna för något som vi inte är låsta vid? Kanske blir det extra konkret för mig just nu då jag faktiskt gjort båda?
Hur som helst, bollen är i rullning och processen är i gång. Nu är jag öppen för vad livet kommer att bjuda på. Tror att det blir spännande.
Kommentarer
Trackback
