Min flicka
Hon förvånar mig hela tiden. Så stor hon har blivit, så mycket hon vet och kan. Och så roligt det är att vara med henne. Vilken lycka att hon finns hos mig.
Jag skrattar rätt ofta åt henne. Hon pratar mer och mer. Förra helgen lekte vi i lekparken som vanligt. Hon ser en skata(hon älskar alla djur) och blir lite till sig och börjar ropa: papo hoji! kom kom!
När hon ser en hund, katt och ofta skata eller kråka ropar hon kom kom. Det är mycket "fawwo" ockå när hon ser män på stan, och vissa kvinnor.. Kekko är hennes namn för Nikki, hunden. En annan sak hon börjat med är att hon tar på sig mössan och gå mot dörren medan hon säger heej doo. Kanka är anka och så vidare. det är väl de nya orden.
När vi åkte till mina föräldrar sist tittade hon ut genom fönstret när vi var på motorvägen och sa fawwo! Jag frågade om det verkligen var en farbror på vägen då svarade hon , nä ä. Hon är ärlig åtminstone.
Nu ska jag förbereda lite lunch innnan hon vaknar. Sedan blir det andra vändan till lekparken och sandlåda och gong gong(gunga) Att vara ute är det bästa hon vet förutom att bada och leka med djur.
Hoppas de intressena håller i sig långt upp i tonåren..
Kommentarer
Trackback
