Det var länge sen sist
Vad har hänt då?
Jag har lämnat förorten för söder. Mitt uppdrag där var klart. Jag behövdes inte på trafikskolan längre.
Nu får jag köra bil. Alldeles själv om jag vill, men det vill jag inte. Hade min jungfrutur igår och kände mig som en riktig dåre. Skulle inte vilja ha mött mig själv på vägen. Jag tvingade med mig ett sällskap då det inte finns en chans att jag sätter mig i en bil ensam på ett tag. Han tyckte dock att jag skötte mig bra. Kanske var han bara snäll.
Nåja, en sak att bocka av. Tillfredställelsen är dock inte så stor som jag väntat mig. På något sätt tror jag att jag trodde att mitt liv skulle förändras dramatiskt. Nu vill jag bara bocka av nästa grej på listan. Kanske är det det felet vi människor gör, vi är sällan nöjda och njuter för lite av stunden och nästan mer av förväntningen än av segerns sötma, för att vara lite pretentiös..
Nu väntar sista veckan som hemmamamma. På fredag börjar allvaret och jobbet. Undrar hur det kommer att kännas. Jag ser dock fram emot mitt nästa hemmarace(om det blir något, bara Gud vet) Skulle vilja ha en hel hög med ungar och bara vara hemma och pyssla och mysa. Men nu ska jag bli en nio till fem-person, eller åtta till halv fem för att vara exakt.
Min flicka utvecklas hela tiden. Hon är smart den ungen. Hon har verlkligen koll på allt, vet var allt ska vara, är noga med att lägga tillbaka saker på sin plats, torka upp om vi spillt något och så vidare.
Hon sover bara rätt oroligt just nu. Vaknar altid efter några timmar och säger åååh heeej och vill komma upp till mig. Vaknar jag inte eller reagerar direkt låter det ååh hej ååh hej ååh hej ååh hej i snabbare och snabbare takt. Mycket gulligt och rätt amusing.
Igår gjorde hon en rätt rolig grej också. Hon gillar att leka med gamla barnmatsburkar, hon stoppar i t.ex. sin strumpa och tar ut den och håller på. Igår satt vi och lekte på golvet och jag hade ställt upp två dockor på rad bredvid henne. Då tar hon ut strumpan ur burken och för den till dockornas mun och säger: namanamanama.
Oj vad jag skrattade.
Vi har även gungat för första gången, eller hon snarare. Det är också kul. Men det roligaste i lekparken är nog att gå upp och ner för en trappa, titta på skator i buskarna eller plastpåsar som flyger omkring. Tänk de små barnens värld, ibland måste man påminna sig själv om att de har så lite erfarenhet och hur nytt allt är för dem. Det är också det som är så fantastiskt med att spendera dagarna med ett barn. Att man kan exempelvis koncentrerat kan stå och betrakta en plastpåse som flyger omkring i vinden..
Kommentarer
Trackback
