Funderingar
Läste på underbaraclaras blogg att hon var negativt inställd till kvinnor som berättade om sina förlossningar till de som inte ännnu fött barn. Hon menade att det fungerade som någon slags terapi för dessa kvinnor och att det skrämde upp de som skulle föda osv.
Jag håller verkligen inte med där. Jag frossade i folks förlossningsberättelser när jag var gravid och ville höra och veta så mycket som möjligt. Min filosofi var att förvänta mig det absolut värsta, då kunde det ju bara bli bättre.
Jag förberedde mig på en riktig hemsk förlossning och även på att det skulle råda undantagstillstånd hemma när vi kom hem med bebisen. Jag var förberedd på ett absolut kaos. Och allt blev istället så mycket bättre än vad jag föreställt mig. Visst, en förlossning är ingen walk in the park utan den värsta smärtan jag upplevt. Samtidigt är det den starkaste och häftigaste upplevelsen jag har haft och jag skulle aldrig vilja vara utan den. Det efterföljande livet med bebisen var ju också en omställning så klart men det var ju som att vara i himmelriket och inte alls så jobbigt som jag trott.
Jag har hört flera människor berätta att de fick en chock när de kom hem från BB med barnet för att de trodde att det skulle vara så lätt. För mig var det helt tvärtom istället och det är jag så tacksam för.
nu är det inte så att jag går och bjuder på min förlossningsberättelse till alla som jag tror är intresserade och berättar bloddrypande skräckberättelser för blivande mammor. Jag berättar ingenting om inte någon ber mig om det men då säger jag som det är. Allas förlossningar är så klart olika så man kan aldrig förbereda sig eller föreställa sig på hur det ska vara. Det är just därför jag inte villa ha några förväntningar eller skriva någon förlossningsberättelse just för att det är omöjligt att veta hur det kommer bli.
Man får lita till sina kroppsliga instinkter för man klarar av det, man är ju liksom skapt för det. Men vem vet, nästa gång om det blir någon kanske det blir ett trauma på riktigt och jag kanske sitter där med amningspsykos. Men då är jag i alla fall förberedd på det;)
Kommentarer
Postat av: Emilie
Jag har aldrig upplevt att någon tvingat på sin omgivning några förlossningshistorier. De flesta berättar när man frågar eller om det är det allmänna temat (kan ske på t.ex. babyshower-fester). Och jag har ganska många vänner med förlossningserfarenheter :)
Trackback
