Annars då
Jag jobbar. Går upp tidigt och är en av dem i massan som gemensamt forsar fram i tunnelbanan med släckta blickar och snabba steg. Jag tar min matlåda, åker iväg, läser min metro, stirrar ut genom tunnelbanefönstret med längtande blick. Men jag känner mig inte särskilt robotifierad, trött eller bitter.
Än så länge är det kul, än så länge trivs jag. Jag inte bara trivs jag tycker om mitt nya liv.
Det är roligt att jobba, kul att träffa och lära känna nya människor, härligt att gå och träna efter jobbet och komma hem och sova som en klubbad säl. Dessutom lyser solen.
Den största anledningen till att jag mår så bra tror jag är för att jag äntligen äntligen börjat lyssna på mig själv ordentligt och faktiskt respektera vad mitt inre säger. Jag gör det som är bra för mig själv och jag är snäll mot mig själv. Det låter som det lättaste som finns men det tog mig trettio år att lära mig. Men better late then never.
Jag har insett att vissa saker kan man inte fortsätta kämpa med, om man har försökt tusen gånger måste man bara släppa det. Och då blir det ofta så himla bra, så himla rätt.
Kommentarer
Postat av: Emilie
Du är så himla bra!
Postat av: Anette
Jag blir så inspirerad av dig!
Du har så rätt, vissa saker bara måste man släppa.
Jag hoppas att jag ochså kommer dit nån dag....
Trackback
