lifeofmama

I morse 06.20 var det dags igen för näst sista körlektionen för den här gången, men vi ses väl igen säkert jag och min körlärare om jag har riktig otur nästa uppkörning. Men nu känner jag för första gången att jag kan det här, jag kan köra bil. Alltså kan som en nybörjare, självklart måste man öva en massa år innan man blir duktig men jag tycker faktiskt själv att jag är mogen att få det är kortet. Om jag tycker att jag är det så är jag det, en mer självkritisk individ än mig är tämligen sällsynt skulle jag tro.

Sedan var det det här med sömn. Hjälp vad det tar på ens kropp och själ att inte få sova. Det känns som att det finns en tunn hinna mellan mig och världen som jag inte riktigt kommer igenom samt att tempot är liksom slow motion light. Rent fysiskt har jag också förändrats. Såg mig själv i spegeln en morgon och tänkte, you remind me of someone, hmm. Sedan kom jag på vem det var, Anna Anka. Jag har liksom utvecklat samma fårighet i ansiktet. Inget ont om Anna, bara ett konstaterande, helt enkelt.