Kapitulerat
Vår dotter sover numera i vår säng permanent it seems.
Vi kom fram till att sätta hårt mot hårt och få henne att sova själv, det gick sådär.
När hon ska somna in har hon den märkliga vanan att skrapa på våra tänder! Jag tror att jag saknar sjuttio procent av min emalj.. Hur som helst. Igår gjorde vi det sista försöket. KLockan var alldeles för mycket och hon hade vaknat efter att ha sovit några timmar, det är alltid ett känsligt läge då hon alltid vill komma upp till oss.
Hon somnade till i min famn men så fort jag försökte lägga ner henne började hon skrika och protestera.
Jag stod där i mörkret och tänkte; det var inte så hör det skulle bli, jag skulle ju vara en sådan cool mamma som bara lägger ungen utan tjafs liksom och är lite sådär lagom hård. Jo jo..
Efter att ha försökt lägga ner henne igen och efter att ha mäts av högljudda protester märkte jag att hon låg kvar i sängen om hon fick skrapa på mina tänder. Jag stod alltså böjd över spjälsängen med huvudet ner så hon kunde ha sitt finger i min mun. En mycket märklig och obehaglig ställning. Efter att ha stått så ett tag och mjölksyran sakta fyllde mina ben kom jag på att är inte detta en yogaställning som heter typ talasana eller nåt? Något ska man väl få ut av situationen, det måste sett mycket absurt ut men säkert rätt kul.
Hur som helst, det hela slutade med att vi gav upp och vi somnade alla tre i vår säng. Jag var alltså mycket inkonsekvent, det sista man ska vara med barn, som jag alltid sagt och som jag aldrig trodde att jag skulle vara.
Så fel man kan ha..
Kommentarer
Postat av: Joa lundo
Ha ha, get used to it! Mycket, mycket kommer att bli precis tvärtemot det du tänkt dig innan lillskrutt kom :) Här har vi ju samsovit i nio år nu, det har helt enkelt varit enklast och lugnast så. Så länge ni inte sover illa och obekvämt tycker jag att ni ska njuta av att vara en liten flock. Tänk bort alla "borde" och "ska". (egentligen är det ju det absolut mest naturliga att sova ihop, nästan alla däggdjur gör det ju!) Hoppas hon är bättre nu och att du får ro i mammahjärtat; sjuka barn, om så bara med feber, vänjer man sig nog aldrig vid, det är alltid lika hemskt och sorgligt!
Stor kram
Postat av: em
Jag tror mig ocksa vara konsekvent. Hur mycket ska vi sätta pa att det blir helt annorlunda den dag jag själv far barn? :) Snart ses vi, lycka!
Trackback
