Reflektioner kring en bowlingturnering
Igår fastnade jag framför tvn med en kopp the. Lillskrutt hade precis somnat, mannen satt framför datorn och jag ville bara sitta en stund innan vi lade oss. Hamnade framför en bowlingturnering som är bland det mest trista man kan se på tv anser jag. En del av mig sa, du måste gå och lägga dig du ska upp halv sex imorgon. Medan en annan del av mig satt där helt fascinerad och kunde inte sluta titta. Vad var det då som var så fascinerande med det här?
Turneringen utspelade sig i USA och de tävlande var två män i fyrtioårsåldern. Småftjocka med konstiga frisyrer och väldigt fula osmickrande kläder. De kändes extremt osportsliga för det första och såg ut som vad vissa säkert skulle beteckna som rednecks, eller ska vi säga rednecks-de luxe.
Publiken var smått absurd, de satt alla och stirrade, så klart, på de tävlande och det var filmat så att det såg ut som att de såg rätt in i kameran. Alla hade mycket märkliga frisyrer, en ung kille hade en sån frisyr ni vet som är rakad på sidorna och en längre lugg som liksom var fastklistrad på pannan med hårgele. Han satt för övrigt och drack ur en mycket stor cocacolaburk. Många av tjejerna hade liksom snedluggar, vissa hade helt tuperat hår och andra bara mycket mycket platt och helt frisyrlöst hår. De såg liksom tagna ur en amerikansk film men de var ju på riktigt och det var live. Jag kan inte riktigt förmedla känslan kanske men jag vet att vissa av er förstår vad jag menar. Och de här männen som spelade var också så intressanta. De var så stone faced, även när de gjorde en strike. Det skulle liksom inte synas att de blev glada. Väldigt macho liksom. Samtidigt som de hade små väskor med en massa tillbehör som små handdukar som de liksom torkade kloten i och några fingergrejer, kanske någon form av tejp för att hålla stadigare om klotet vad vet jag. Det var liksom lite gulligt när de grejade med sina väskor och sina klot samtidigt som de var så allvarliga. Även de hade hårgele i sina frisyrer. Det fanns en skylt i publiken, handskriven där det stog något i stil med: Give it all you got Tom"
Det hela var fascinerande på något märkligt vis.
Turneringen utspelade sig i USA och de tävlande var två män i fyrtioårsåldern. Småftjocka med konstiga frisyrer och väldigt fula osmickrande kläder. De kändes extremt osportsliga för det första och såg ut som vad vissa säkert skulle beteckna som rednecks, eller ska vi säga rednecks-de luxe.
Publiken var smått absurd, de satt alla och stirrade, så klart, på de tävlande och det var filmat så att det såg ut som att de såg rätt in i kameran. Alla hade mycket märkliga frisyrer, en ung kille hade en sån frisyr ni vet som är rakad på sidorna och en längre lugg som liksom var fastklistrad på pannan med hårgele. Han satt för övrigt och drack ur en mycket stor cocacolaburk. Många av tjejerna hade liksom snedluggar, vissa hade helt tuperat hår och andra bara mycket mycket platt och helt frisyrlöst hår. De såg liksom tagna ur en amerikansk film men de var ju på riktigt och det var live. Jag kan inte riktigt förmedla känslan kanske men jag vet att vissa av er förstår vad jag menar. Och de här männen som spelade var också så intressanta. De var så stone faced, även när de gjorde en strike. Det skulle liksom inte synas att de blev glada. Väldigt macho liksom. Samtidigt som de hade små väskor med en massa tillbehör som små handdukar som de liksom torkade kloten i och några fingergrejer, kanske någon form av tejp för att hålla stadigare om klotet vad vet jag. Det var liksom lite gulligt när de grejade med sina väskor och sina klot samtidigt som de var så allvarliga. Även de hade hårgele i sina frisyrer. Det fanns en skylt i publiken, handskriven där det stog något i stil med: Give it all you got Tom"
Det hela var fascinerande på något märkligt vis.
Kommentarer
Trackback
