Let me tell you about these last two days..
Jag har ju varit rätt busy. Varenda ledig sekund jag lyckats skrapa ihop har gått till att plugga teori och övningsköra. Jag bestämde mig för att ta kortet, jag måste ha det. Gjorde ju några! försök när jag var höggravid, det var ingen bra idé. Mannen sa att jag var "uppe med fåglarna och flög någonstans" under den sista tiden på min graviditet. Kan ju förklara varför jag körde mot rött, inte stannade för gående på ett övergångsställe och körde trettio kilometer för fort på en 40-väg.
Efter den episoden bestämde vi oss för att det nog var bäst att låta projektet få vila. Men nu var det alltså dags igen. Nu alltså när skrutt är tio månader.
Att få ihop det med tid och lektioner och så vidare har krävt en del av mig, mannen och min mor. De senaste veckorna har jag alltså ägnat mig åt det förutom de vanliga vardagssysslorna. Och den sociala biten som inte var särskilt stor innan har nu varit i stort sett obefintlig.
Dagen var i alla fall inne för teoriprovet. Som jag för övrigt klarat förra omgången. Halv fyra på morgonen vaknar skrutt vilket leder till att jag var lite trött när det var dags att gå upp på riktigt. Häller bland annat jos i hennes gröt i stället för mjölk. Jag går och gör provet och missar med två poäng. Ok det är surt men det jobbiga är ju uppkörningen tänker jag. Ok, den dagen anländer. Mannen tar skrutt på natten, men man vaknar ju ändå.
En liten stund innan klockan ringer vaknar vi av ett brak, fästet till madrassen på mannens sida brakar ned i golvet. Vi blir alla rätt chockade så klart och han ligger där på golvet typ men ser ändå rätt rolig ut.
Nåväl, Vi stiger upp, mannen åker till jobbet innan för att sedan komma tillbaka och köra oss till uppkörningen. Under tiden han är borta hinner ett smärre inferno utbryta som bland annat involverar en mycket nerbajsad bebis, en nerkissad babysitter och tvättmedel på hela golvet. Tio minuter innan vi ska åka springer jag runt i pyjamas med rufsigt hår och galen blick medan skrutt kryper efter mig mot det utspillda tvättmedlet och säger da da do do, som är det nya snacket.
Jag hysteriskt: snällla du, mamma har lite bråttom. Men hon lyssnar inte så jag måste typ klä på mig med en hand och henne på andra armen medan jag kryssar mellan högar av kläder och nerkissade grejer och längtar ihjäl mig efter en kopp kaffe. Vi kommer i alla fall iväg till uppkörningen och jag missar den med två idiotgrejer som jag aldrig tidigare gjort. Uppkörningstanten sa att jag kanske var lite nervös och inte visade mitt rätta jag, men att jag var välkommen tillbaka.
Försöker att hålla tillbaka tårarna efteråt och peppa mig själv med meningslösa saker men egentligen tänker jag. va fasen, jag har klarat det där himla provet en gång och varför inte nu när jag pluggat ännu mer? Jag har ju för tusan en magisterexamen varför klarar jag inte ett simpelt teoriprov? Och varför gör jag sådana där klumpgrejer på körningen? Det här kändes som en riktig motgång men nu har jag återhämtat mig och kämpar på vidare fast det tar mina pengar och min dyrbara tid. Men vad ska man göra, ge upp? Inte riktigt min grej..
Men nästa gång har jag inget att skylla på om det går åt skogen. Är jag ingen bilist månne?
Efter den episoden bestämde vi oss för att det nog var bäst att låta projektet få vila. Men nu var det alltså dags igen. Nu alltså när skrutt är tio månader.
Att få ihop det med tid och lektioner och så vidare har krävt en del av mig, mannen och min mor. De senaste veckorna har jag alltså ägnat mig åt det förutom de vanliga vardagssysslorna. Och den sociala biten som inte var särskilt stor innan har nu varit i stort sett obefintlig.
Dagen var i alla fall inne för teoriprovet. Som jag för övrigt klarat förra omgången. Halv fyra på morgonen vaknar skrutt vilket leder till att jag var lite trött när det var dags att gå upp på riktigt. Häller bland annat jos i hennes gröt i stället för mjölk. Jag går och gör provet och missar med två poäng. Ok det är surt men det jobbiga är ju uppkörningen tänker jag. Ok, den dagen anländer. Mannen tar skrutt på natten, men man vaknar ju ändå.
En liten stund innan klockan ringer vaknar vi av ett brak, fästet till madrassen på mannens sida brakar ned i golvet. Vi blir alla rätt chockade så klart och han ligger där på golvet typ men ser ändå rätt rolig ut.
Nåväl, Vi stiger upp, mannen åker till jobbet innan för att sedan komma tillbaka och köra oss till uppkörningen. Under tiden han är borta hinner ett smärre inferno utbryta som bland annat involverar en mycket nerbajsad bebis, en nerkissad babysitter och tvättmedel på hela golvet. Tio minuter innan vi ska åka springer jag runt i pyjamas med rufsigt hår och galen blick medan skrutt kryper efter mig mot det utspillda tvättmedlet och säger da da do do, som är det nya snacket.
Jag hysteriskt: snällla du, mamma har lite bråttom. Men hon lyssnar inte så jag måste typ klä på mig med en hand och henne på andra armen medan jag kryssar mellan högar av kläder och nerkissade grejer och längtar ihjäl mig efter en kopp kaffe. Vi kommer i alla fall iväg till uppkörningen och jag missar den med två idiotgrejer som jag aldrig tidigare gjort. Uppkörningstanten sa att jag kanske var lite nervös och inte visade mitt rätta jag, men att jag var välkommen tillbaka.
Försöker att hålla tillbaka tårarna efteråt och peppa mig själv med meningslösa saker men egentligen tänker jag. va fasen, jag har klarat det där himla provet en gång och varför inte nu när jag pluggat ännu mer? Jag har ju för tusan en magisterexamen varför klarar jag inte ett simpelt teoriprov? Och varför gör jag sådana där klumpgrejer på körningen? Det här kändes som en riktig motgång men nu har jag återhämtat mig och kämpar på vidare fast det tar mina pengar och min dyrbara tid. Men vad ska man göra, ge upp? Inte riktigt min grej..
Men nästa gång har jag inget att skylla på om det går åt skogen. Är jag ingen bilist månne?
Kommentarer
Postat av: Magdalena
Men gud, vilket kaos! Vem hade haft maximalt fokus efter en sån start? Du kommer ta det snart, härligt att du inte ger upp. Så absurt, som vanligt här i världen: jag är helt övertygad om att du är en mycket kompetent bilist, medan jag skulle vara en omedelbar trafikfara - du får i dagsläget inte köra, medan jag sitter här med mitt rosa tillstånd, som börjar kännas antikt vid det här laget. Synd att vi inte kan ta lagen i egna händer. Kram, hälsa familjen!
Postat av: em
Stackare, verkligen inte lätt under sadana omständigheter! Men du fixar det, det vet jag! Klart du är en bilist. Jag med kanske snart da ska vi cruisa som vi alltid drömt om :)
Trackback
