Babyrytmik
Vi var på babyrytmik. Den bjöd inte på så mycket mer än baciller tyvärr.
Jag och en tjej från föräldragruppen bestämde oss för att kolla in det här som en annan mamma från gruppen tydligen besöker varje vecka.
Jag är inte så mycket för en massa aktiviteter för små bebisar utan tror att de har det bäst hemma med sina föräldrar eller i små grupper av barn där det går i ett lugnt tempo. Men musik och rörelse tänkte jag skulle kunna vara intressant. Vi kommer till salen som är som en liten gymnastiksal med mattor där det sitter en hurtig kvinna med gitarr. Hon är på gränsen till lite gapig tycker jag. Det bara väller in barn och det slutar med att vi är cirka trettio barn skulle jag tro, ganska många av dem förkylda.
Min bebis blev lite rädd när alla satte igång och klappa med händerna och stampa med fötterna och allt vad det var man skulle göra. En annan bebis började gråta men de flesta verkade tycka det var helt ok.
Hela grejen kändes rätt, ja larvig faktiskt. Man skulle sjunga rätt intetsägande låtar, klappa med fötterna och knäppa med fingrarna och sedan dansa med bebisarna i famnen. Jag fick ett litet skrattanfall när vi dansade runt där och när jag såg min kompis bebis och hans ansiktsutryck, han såg ut som att han undrade var tusan han hade hamnat, min bebis såg likadan ut. Medan alla föräldrar svajade runt där och försökte hålla takten och sjunga med i låtarna. Sedan delade hon ut någon marackasliknande sak till några av föräldrarna som man skulle spela på, jag ville verkligen inte ha den och fick som tur var den inte. Föräldrarna som fick dem såg rätt obekväma ut men försökte se glada ut och spela med i takten.
Sjuttio kronor kostade det hela också vilket jag tycker var ganska mycket. Men tanten som höll i det gjorde en bra affär. Vi fick en förkylning på köpet.
Jättekul för de föräldrar och barn som gillade det här men vi går inte dit igen.
Jag och en tjej från föräldragruppen bestämde oss för att kolla in det här som en annan mamma från gruppen tydligen besöker varje vecka.
Jag är inte så mycket för en massa aktiviteter för små bebisar utan tror att de har det bäst hemma med sina föräldrar eller i små grupper av barn där det går i ett lugnt tempo. Men musik och rörelse tänkte jag skulle kunna vara intressant. Vi kommer till salen som är som en liten gymnastiksal med mattor där det sitter en hurtig kvinna med gitarr. Hon är på gränsen till lite gapig tycker jag. Det bara väller in barn och det slutar med att vi är cirka trettio barn skulle jag tro, ganska många av dem förkylda.
Min bebis blev lite rädd när alla satte igång och klappa med händerna och stampa med fötterna och allt vad det var man skulle göra. En annan bebis började gråta men de flesta verkade tycka det var helt ok.
Hela grejen kändes rätt, ja larvig faktiskt. Man skulle sjunga rätt intetsägande låtar, klappa med fötterna och knäppa med fingrarna och sedan dansa med bebisarna i famnen. Jag fick ett litet skrattanfall när vi dansade runt där och när jag såg min kompis bebis och hans ansiktsutryck, han såg ut som att han undrade var tusan han hade hamnat, min bebis såg likadan ut. Medan alla föräldrar svajade runt där och försökte hålla takten och sjunga med i låtarna. Sedan delade hon ut någon marackasliknande sak till några av föräldrarna som man skulle spela på, jag ville verkligen inte ha den och fick som tur var den inte. Föräldrarna som fick dem såg rätt obekväma ut men försökte se glada ut och spela med i takten.
Sjuttio kronor kostade det hela också vilket jag tycker var ganska mycket. Men tanten som höll i det gjorde en bra affär. Vi fick en förkylning på köpet.
Jättekul för de föräldrar och barn som gillade det här men vi går inte dit igen.
Kommentarer
Trackback
