lifeofmama -

Nu=helg

Gjorde ett sista försök att köra upp efter allt pepp, tack! Men de gick åt skogen igen så nu blir det inte upp på några fler hästar på ett tag. Erkänner mig besegrad och lägger om strategin och tar en intensivkurs istället.
Kosta vad det kosta vill för kosta kommer det att göra.
Önskar bara att jag hade varit smart och gått hela vägen genom körskola istället för att köra upp som privatist där tydligen bara 25% blir godkända, kan det verkligen stämma?
Men nu pratar vi inte mer om det fören jag har kortet i min hand.

Idag är en dag då jag känner mig onyttig för att klockan snart är halv två och jag inte hunnit varken gå ut eller göra lunch. Får ta nya tag imorgon.
Igår fick lilla älskade ungen sin sista spruta på BVC, jag hade ångest hela förmiddagen innan vi skulle dit. Gud vad det skär i hjärtat när dumma sköterskorna(som absolut inte är dumma)sticker henne i benet.
Efteråt blev hon febrig och ledsen så hon somnade vid nio igår kväll och sov til tio! I går passade vi på att barnsäkra lite också då hon börjar fixa och dona allt mer ungen. Hon är en riktig liten pulare, precis sopm sin far tydligen. Nu kan man börja hitta saker på lite märkliga ställen, igår när jag hoppade in i duschen låg där ett bokmärke och lite andra saker som inte hörde dit. Hon gillar även att försöka "öppna" saker med mina nycklar och tyvärr försöka stoppa in dem i kontakter, farliga grejer..

Vi avslutade kvällen med att börja kolla på "Rötter", ni vet serien baserad på Alex Haleys bok, som också sedan blev film. Än så länge är jag not impressed men vi får se. Boken är ett masterpiece, man sträckläser den!
Ja ja, nu ska jag göra lite nytta och hit the friday!

Ciao

2011-01-21 @ 13:45:12 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Min unge

Bebisens tänder fortsätter att titta fram och hon har ständigt ett finger i munnen, det måste vara jobbigt men hon klagar inte. Hon har också en rejäl kalufs nu och är gullig och rufsig. Hon går också nu mycket säkrare om man håller i ena handen, den andra handen har hon uppsträckt i luften för att få balans antar jag. Ser så sött ut.

Det är lite skrämmande vad fort tiden går, alldeles nyss var hon ett litet knyte och nu en riktig unge liksom. Snart är hon väl en trotsig tonåring, hur fixar man det?

2011-01-18 @ 12:30:22 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Helgen

I fredags var jag ju av naturliga skäl inte på topp. I lördags gick jag runt som ett åskmoln och förpestade tillvaron för min omgivning. Var arg, hade huvudvärk och var allmänt bråkig. Sansade mig dock till kvällen så då gjorde vi chokladbollar och tittade på sista hälften av "Brända av Solen" Jag minns att sist jag såg den för kanske fem år sedan lovade jag mig att aldrig mer se den. Det mindes jag efter att återigen ha sett scenen som fick mig att känna så.

Den utspelar sig ju under Sovjet/Stalin-tiden och är baserad på en sann händelse. Det handlar i korthet om att en general som en sommar befinner sig på sin datja med fru, dotter samt lite andra släktingar får besök av fruns före detta älskare som visar sig vara KGB-agent och förråder fadern/generalen. Han hämtas av några andra agenter till förhör i Moskva och detta innebär ju i princip slutet.

Filmen innehåller fantastiska scener och dessutom är en typ av eldboll är ständigt närvarande i filmen och flyger sakta genom rummen där allt utspelar sig, det skapar en häftig stämning. När generalen hämtas vet han ju vad som ska hända men skojar med sin dotter och fru(som är ovetandes om orsaken till varför han åker) och även med agenterna som kommit för att hämta honom. Man får intrycket av att han tror att han kommer att klara situationen tills något inträffar som gör att han misshandlas. Han sitter sedan i bilen med handfängsel och är alltså brutalt misshandlad. Han tittar på den personen som förrått honom och gråter förtvivlat. Denna scen är otroligt ångestframkallande och jag kunde inte släppa den. Jag har blivit ännu känsligare sedan jag fick barn, måste hålla mig borta från sådant som gör mig upprörd.

Söndagen var bra, vi åkte till en antikaffär som ligger i Svartsjö slott på Ekerö och hämtade hem en kommod som jag tingat förut. Den är så fin med en rejäl marmorskiva och står nu i vår hall och ser bra ut.

Mannen kunde inte förstå varför jag i dessa nöddagar kunde lägga pengar på en möbel. Men det förstår jag, den kostar hälften av vad ett IKEA-skåp kostar och har stått sedan slutet på 1800-talet och lär hålla ett tag till och dessutom behöver vi förvaringsmöjligheter. Så det så!

Ibland måste man. Jag har skrapat ihop hela vårt bohag på loppisar och antikaffärer och är rätt nöjd med att ha gjort sådana fina fynd (som känns mer personliga och speciella) för billiga pengar.

Hej svejs

2011-01-18 @ 12:26:18 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Fast..

Jag har världens finaste unge som har börjat få två små små tänder..

2011-01-15 @ 14:24:48 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Gaah

Idag är inte en bra dag. jag brukar för det mesta vara glad men idag är inte inte bra.
Kuggade på uppkörningen igår, körde utan anmärkning men lyckades missa en 30-skylt utanför en skola och körde över 40. Det är en major faux-pas ju. Vad ska man säga, jag har tappat hoppet.
Känner mig som typ lasermannen. Alltså som en person som försöker och försöker men inte inser sin begränsning. Lasermannen försökte väl klara sina studier hur länge som helst utan att lyckas, sen blev han galen.
Kanske blir jag tokig också snart. Har dessutom haft huvudvärk hela dagen och vält med pulkan när vi var ute i morse. Jag satt inte i utan mitt barn, annars hade det ju varit ok.

Nåja, man ska väl ta nya tag, blicka framåt, upp på hästen igen. Nej jag orkar helt enkelt inte vara käck och positiv..

Tack och hej

2011-01-15 @ 14:22:54 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Promenaden

I förrgår regnade det, igår frös allt och idag snöade det. Detta ledde till att underlaget var rätt förrädiskt.
Var ute med hunden ikväll och ramlade. Inte en, inte två, utan tre gånger.
När jag hade ramlat sista gången tittade jag upp och rakt på en jävla panter i typ naturlig storlek.
Ni vet sådana porslinsdjur som var populära i slutet på åttiotalet, det kunde vara tigrar, katter och alltså pantrar.
En sådan hade någon ställt upp utanför sin ytterdörr. Välkommen till förorten tänkte jag, borstade av mig och halkade vidare.

2011-01-12 @ 18:51:43 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Månadens bok

Har börjat läsa Sasjenka av Simon Montefiore. Mycket spännande och välskriven so far.
Övergav "Vilette" av Charlotte Brontë för jag blev trött. Den kändes lite, hmm, gnällig.

Läs hans Stalin-biografier också, spännande och lättlästa.

2011-01-12 @ 14:23:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bebisen

Vad händer med ungen då.
Jo hon har fortfarande inte en endaste liten tand fast hon är lite lite över ett år. Det kommer nog snart. Idag har hon varit ute i sin nya fina röda overall och åkt pulka i snön och spatserat lite. Hon går bra bara man håller i en liten hand.
Hon matar hunden med sina smörgåsar, kastar boll till honom, matar honom med ben.
Men det har jag ju sagt förut.
Jag trode aldrig att det skulle vara så roligt att ha barn. Igår skrattade vi åt henne så mycket att jag fick ont i magen. Varför skrattar man sällan så längre?
Hon kastade en mandarin åt hunden som hon ville att han skulle hämta, han snodde dock mandarinen och sprang in och gömde sig i sin bärbara koja. En sådan man har när man reser med hund som har ett nät framför öppningen.
Han satt där bakom nätet och tittade ut och hon satt utanför och försökte få ut honom, det låter kanske inte kul men det var väldigt roligt. Så var det med det helt enkelt..

2011-01-12 @ 13:45:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Cornelis

Igår såg jag Tom Alandhs dokumentär om Cornelis Wreeswijk. Cornelis musik har funnits med under hela mitt liv, pappa lyssnade på honom mycket. Jag minns att jag brukade sitta i baksätet i bilen när jag och mina föräldrar var ute och åkte och vi lyssnade på hans låtar. Jag minns att jag trots att jag var så liten kände en sådan sorg och melankoli när jag hörde musiken. Vi åkte ofta på kvällarna och jag tittade på staden som svischade förbi och undrade var Felicia Försvann, och Anne Chatrine..

Pappa och Cornelis var bekanta och hängde på ställen som, kan det hetat "Den nya tiden"? som tydligen var något hak som låg nära vasagatan och på Metropol som ligger där hard rock Café ligger idag och ibland hemma hos Cornelis i Hökarängen.
Jag undrar hur det såg ut jag, tänk om man fått vara med.

Jag behöver ju inte påpeka vilket geni han var, men det var han ju och jag älskar musiken.
Han hade en sådan otrolig blick Cornelis, så talande, vis och vacker. Särskilt när han blev äldre tycker jag. Dokumentären avslutades med en närbild på honom samtidigt som man hörde hans röst läsa en text jag förmodar han skrivit som jag skulle vilja höra igen. I vilket fall det kände då som att mitt inre snördes ihop.
Sådana begåvade och säregna människor som lever fullt ut och bränner ljuset i båda ändar och levererar med hela sina själar lämnar verkligen skatter efter sig. Man måste vara tacksam ju.

2011-01-12 @ 13:36:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

grå dag

Igår var vi på middag hos syter med familj, middag med franskt tema. Vi hade klätt upp oss i randiga tröjor och anlände med en baguette och en fransk chokladtårta under armen. Det är svårt att frakta en chokladtårta under armen ska ni veta..
Anledning till allt det franska är att vi planerar att åka till rivieran i augusti och tänkte planera lite och samtidigt dricka ett gott vin och äta god mat. Jag ville dock inte ha något vin, har verkligen inget sug efter alkohol. Skulle dock inte tveka inför en god champagne om jag var in the mood.

Nu sover skrutt och jag ska passa på att fila på mitt CV, snart slutar föräldraledigheten och jag planerar inte att bli långvarig på mitt nuvarande jobb så det är bara att sätta igång och vara lite effektiv.

Min bebis har det mycket bra här hos mina föräldrar. Hon har fått en ny bästis i deras hund, De hänger verligen med varandra. Hon kastar bollar till honom som han hämtar, ger honom ben att tugga på, klappar honom och drar honom tyvärr lite hårt i pälsen. Han verkar förstå att hon är liten för han reagerar inte alls när hon gör illa honom och vaktar henne. När hon ser honom skriker hon Hiiiii Nitti! som betyder Hej Nikki. Mycket gulligt.

För övrigt är jag tom i huvudet, trött och kall i kroppen och allmänt i ett märkligt tillstånd.
Tänk om, tänk om? Men nej nej...

Hej

2011-01-09 @ 14:59:22 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Det nya året och en försenad nyårskrönika

Vi firade in 2011 ståendes i fönstret och tittade på fyrverkerierna med lillskruff. Hon gjorde sitt oo oo-ljud som hon gör om något speciellt eller viktigt händer såsom att någon ringer på dörren eller att hon lyckas peta ner en kloss i rätt hål på sin mickileksak.
Men jag tror inte att hon riktigt förstod att det var raketerna som var det speciella, hon pekade mest på en lycktstolpe och sa oo oo..
Men där stod vi alla fall, jag i mjukisdress med ett glas skumpa i handen som jag kanske tog två klunkar ur. Mannen hade åtminstone klätt upp sig lite men inte jag inte. En halvtimme efter tolvslaget låg jag och skruff i sängen. Party party.

2010 var ett kämparår, den biten tror jag inte kommer tas med till 2011. Mycket är annorlunda, jag är annorlunda.
Men jag fick dra några tunga lass. tänk om jag hade fått ett krävande barn, då vet jag inte hur det hade gått. Men fömodligen bra, man klarar allt bara man ger sig tusan på det.
Jag är så glad att jag verkligen gett mitt barn en total uppmärksamhet under bebistiden, jag har följt med i varje liten förändring och utveckling och inte missat någonting. Jag har inte gjort något annat än att bara var med mitt barn och lärt känna henne. Jag har inte hetsat runt på aktiviteter eller stressat med någonting utan låtit allt ta sin tid. Det här året var vad det var, ett första år med min bebis och allt vad det innebär. Nu känner jag mig nöjd med att vända blad och gå in i en annan fas där jag tar en större plats. Nu känner jag en längtan och ett behov av att vara mer social, att söka mig ut mot världen. Men jag tittar tillbaka och tänker att jag är så tacksam att jag njöt av varje sekund med världens finaste dotter.

Annars var 2010: Två fina resor, en flytt till en bättre lägenhet, en av oss fick körkort och vi skaffade bil, en annan liten bebis föddes, en vän blev gravid, en härligt varm sommar, och sen var det ju sådant som inte jag var involverad i men, en prinsessa gifte sig, dumma bombare på drottninggatan, wiki leaks..
De bästa böckerna 2010 var " To kill a mocking bird" av Harper Lee och Stalins kossor av Sofi Oksanen.
De bästa filmerna vet jag inte för jag har inte hunnit se en enda film de senaste månaderna och ingen innan dess har etsat sig fast.
Men jag säger hej och tack till 2010, du var ändå ett fint år tack vare min skruff och du gav mig en jädra massa insikter.

Av 2011 önskas följande:
Förutom hälsa, kärlek och sånt där så vill jag resa en massor: Frankrike(som är iplanerat) S:t Petersburg eller Moskva(som nästan är inplanerat) Finland igen. Utvecklas karriärsmässigt, läsa massor med bra böcker och se massor av schyssta filmer!
Och det allra viktigaste och mest spännande ska bli att bättre lära känna och utvecklas med min lilla tjej.
Tack på förhand!

2011-01-05 @ 23:15:50 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

I hårdträning

Är jag nu. Är hos mina föräldrar, kör bil varje dag(för jag ska ha det där kortet) samtidigt som jag kämpar på för att få bort mina graviditetskilon en gång för alla. Jag hade nästan accepterat att min kropp förändrats så pass men nej, jag tänker komma i mina gamla kläder. Punkt och slut som mannen brukar säga..

Annars så njuter jag av min föräldraledighet som närmar sig slutet, eller ja, det är nästan tre månader kvar.
Idag gick jag till sjön med hunden. Jag stod där och såg ut över vattnet och slottet på andra sidan land och tänkte på hur priviligerad jag var som fick stå där i tystnaden och bara andas, en helt vanlig onsdag. Nu ska jag njuta till fullo av de här sista månaderna.

Lillgrisen har verkligen blivit större. Ett helt år har gått. Det är så märkligt för samtidigt som det känns som att hon just kommit till oss känns det som att hon alltid funnits där. Hur var livet innan? Vad gjorde jag med min tid? vad tänkte jag?
Löjligt nog så känns det som jag glömt..

2011-01-05 @ 22:47:14 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()