lifeofmama

Sen var förresten skrutt på tiomånaders kontroll igår. Allt var bra och hon följer den där kurvan som hon ska.
Hon verkade vilja vara kvar på BVC och leka när vi skulle gå. Måste gå till öppna förskolan och träffa lite andra barn. Hon är så social min bebis, började prata med alla så fort vi kom in på BVC.
Tänk tio månader har gått och det blir bara roligare och roligare. Älskar att vara mamma, jag älskar det verkligen.

Dagarna som mammaledig är lite av en upprepning. Vi har rutinerna som ser ter sig rätt lika varje dag.
Jag och skrutt vaknar genom att hon börjar härja runt i sängen. Hon sover halva natten hos oss/mig trots hennes fars protester. Jag försöker ligga kvar en liten stund till men då börjar hon krypa iväg och jag måste hindra henne. Vi går upp och jag gör frukost till oss medan hon sitter och tittar på mig i köket.
Skrutt äter alltid havregrynsgröt och ett glas jos, numera även en smörgås och ägg.

Efter att ha lekt ett tag är det dags för att sova igen. Då har jag tid att göra det jag måste göra.
Då ser det ut så här. Det är det som känns som never ending story-görat. Man diskar, sopar, torkar, och kokar nappflaskor.


Sen är det dags för nästa omgång mat och disk i samband med lunchen. Men medan jag går här och pysslar medan skrutt sover uträttar jag alltid stordåd i sinnet. Får en hel del bra idéer som dock ofta stannar vid tanke.
Får inspiration och lust till en massa. Dock kanaliseras inte detta ofta i en riktning utan blir mest till små tankemoln som flyger omkring. Borde ta tag i några av de tankarna någon gång och tvinga kvar dem lite längre och göra realitet av dem. Kanske händer.
Men nu har jag verkligen inte tid att hänga här, snart vaknar hon och och jag måste göra klart allt det som måste göras, framförallt det där som bara måste måste klaras..

Läste för övrigt ut Baby Jane av Sofi Oksanen på två kvällar. När jag läst ut sista sidan var jag tvungen att krypa närmare mannen. Och jag somnade med en klump i magen.
Måste beställa mer böcker av Oksanen, Stalins Kossor var fantastiskt.

Har trott att jag var gravid i några dagar, men det var inte så visade det sig.
Tänkte förut att ; nej det går inte, inte nu, passar verkligen inte, har så mycket annat att göra, och så vidare.
Men nu känns det faktiskt lite tomt. Hade nog velat ändå innerst inne.
Nu får jag väl superfokusera på karriär istället, och det känns ju viktigt och det var ju det jag ville. Eller?

Nåväl, Nu tar vi tag i den här dagen som består av tvättning, lagamatning, körning och allt annat som är aktuellt i mitt liv just nu. Ciao

Och kallt.. Men vi gjode det bästa av den och mötte upp lite folk för en frukost på söder jag och skrutt.
Mannen jobbade som vanligt extra. Skrutt satt i mitt knä och mumsade på en brioche medan jag fick höra lite skvaller från den andra världen som inte innebär blöjsorter och öppna förskolor.

När vi kom hem ville jag bara lägga mig ner och läsa mina nya böcker. Det och en liten bebis är ofta en svår kombination så jag tog mig i kragen och gjorde en laxsoppa och städade istället.
Laxsoppa är utmärkt mat en kall och regning dag. dessutom är det nyttigt och även GI, om man nu bryr sig om det. Jag försöker bry mig, ibland. Oftast stannar det dock vid ett engagemang på två dagar eller något..

Detta var varit månadens bok. Den bästa förintelseskildring jag läst.



Detta kom i veckan. Ser fram emot.



Skrutt somnade precis. Hon har krypit runt runt mig i nerhasade raggsockor och en lite för stor stickad tröja. Jag sitter på golvet framför soffan och skriver, varje gång hon kom krypande bakom min rygg försökte hon pressa sig emellan mig och soffan och började gråta när det inte gick. När sådana saker, typ meningslösa helt ospeciella saker händer tänker jag alltid saker i stil med, gud vad rolig hon är, hon är så gullig så skrattar jag lite åt henne.
Jag är helt övertygad om att ingen annan ser det underbara och roliga i det.

Nåväl, nu ska vi barnsäkra lägenheten. Skulle egentligen besöka mannens familj i kväll men då skrutt är lite förkyld ställde vi in. Mannens syster är höggravid och hon vill inte äventyra något. Lets barnsäkra!

Blev det igår. Skrutt var som vanligt jätte duktig. Hon är så social den ungen och älskar uppmärksamhet. Hon försöker också påkalla den genom att skrika, låtsas hosta och skratta.
Är så roligt att umgås med henne.

I helgen var vi hos syster på "landet" Vi tycker det är landet, riktiga lantisar tycker kanske inte det.
Min helg bestod i alla fall av timslånga promenader, eldning i kaminen, god mat, för mycket mat, onyttig mat.
Men vi gjorde vi en hel del nytta också som att måla om vårt köksbord och Skrutts tripp trapp.
Det blev mycket mycket bra. Är en speciell känsla när man gjort något alldeles själv. Dessutom är det miljövänligt också men framföallt billigt, något som är positivt när man inte kan strö pengar omkring sig.

Jag promenerade med den här tjejen



Snackade lite med den här killen



Sen softade vi framför brasan. Lilla skrutt somnade i värmen


Ville absolut inte bli störd eller fotad

Tar en kaffe och kollar lite bloggar. Smakar en kopp kaffe någonsin så gott som när barnen sover? Har annars så gott som slutat med att kolla in bloggar,  det tar så mycket tid.
Tid som jag behöver till annat. En annan grej som förändrats med mig när jag blev mamma är att jag blivit så effektiv. Inser mer än någonsin hur värdefull tiden är. Därför sitter jag inte och slökollar längre.
Men ibland är det kul ju.

Mannen är borta på sin lördagsaktivitet. Jag och skrutt ska ta en promenad i höstsolen men först ska hon få lite lunch. Idag blir det rotsaksgratäng. Igår gjorde vi lövbiff, rotsaksgratäng och kantarellsås. Det blev delikat.
Jag ger bara min dotter vegetarisk mat och fisk. Jag är av den uppfattningen att barn helst inte bör äta kött fören de blir åtminstone en bra bit över ett år. Är så klart inte fel på något sätt att ge dem kött men jag vill inte.
Tror att lättsmält föda är bättre för en liten barnmage. Sedan ger det mindre allergier och infektioner om man får tro många barnläkare. Jag försöker alltid att laga egen mat men ibland så hinner jag inte. Då blir det HIPP, ekologisk barnmat. Jag är jätte noga med vad jag stoppar i mig och så klart med vad jag stoppar i min doter också. Jag vill äta mycket vegetariskt, så långt det är möjligt ekologiskt och undviker halvfabrikat.
Mat är superviktigt, det är bränslet som kroppen går på och ska ge energi inte ta den. Äter man en massa skräp så måste koppen jobba för att ta hand om gifterna och det går åt onödig energi, enkel matematik.

Nio månader har gått sedan hon kom, våran lilla skrutt.  Det känns som en livstid.

Januari
Vi kom hem ifrån BB efter en hemsk taxifärd som kändes som en rallytävling. Hon låg på vår soffa och jag grät för att jag var så rädd att något skulle hända henne. Det var kallt,ner emot tjugo minusgrader. Jag pulsade runt i snön med barnvagnen. Helt uppfylld av allt det nya. människor kom på besök, jag ville inte ha besök.
Tyckte alla var smutsiga, smittbärande och hotande. visste att det var överdrivet men kunde inte rå för att jag tänkte så. Ville bara ligga i sängen och titta på henne, lukta på henne.

Februari
Läste massor med böcker om barn, vilka utvecklingsfaser som fanns. Isolerade mig ganska mycket. Förstod inte hur människor kunde sitta på cafeér med sina små bebisar. ville bara skydda henne från allt och alla.

Mars
Började i en föräldragrupp via BVC. Tyckte inte det gav så mycket. Besökte öppna förskolan.
Kände mig totalt mal placée. Att sitta och sjunga da da sånger var inte min grej. Tyckte min dotter var för liten för det också.

April
En första påsk. Vi firade på landet hos min syster.


Maj
Vi var ute första gången, satt på en filt på ängen utanför vårt hus.
En så kallad kamphund kom fram till oss och gick upp på filten. Jag blev livrädd, var samlad utåt men så upprörd att jag hade kunnat slå ner ägaren på fläcken.

Juni
Vi passar på att ta en långsemester och åker till mitt andra land i en månad.
Det är tyvärr regnigt, kallt och myggigt och jag inser att jag är en person som gilar komfort.
Men vi har det underbart ändå. Skrutt får mat för första gången. Hon älskar att äta.
Som sin mamma och pappa. Hennes pappa kommer och semestrar med oss i en vecka.



Juli
Värmebölja. Jag älskar det. Skrutt och hennes pappa gör det inte. De ligger mest och sover vid ett öppet fönster när de är tillsammans.




Augusti
Vi drar till Spanien, Skrutt får bada i havet. Vi plockar snäckor och äter tapas.

September
Första födelsedagen med barn. Förra gången låg hon i min mage och jag vandrade runt på Helsingfors gator tjock och glad.

Oktober
Vår lilla bebis börjar bli stor och utveckla mer och mer av en personlighet. Från att ha ätit allt
föredrar hon vissa maträtter. Pasta med grönsakssås är bäst. Nu står hon upp i spjälsängen och ropar på oss på morgonen när hon vill komma upp. Det är väl typ världens gulligaste syn.

En gnistrande vinterdag i december föddes min dotter. Det är så klart den största dagen i mitt liv. Vad skulle annars vara det.
Det var på ett sätt också början på mitt nya jag. För visst blir man inte densamma igen, så klart inte.
Att få ett barn tror jag inte kan beskrivas intellektuellt, en förståelse kan bara närmas med vissa väl valda ord. Jag besitter inte den förmågan att göra det. Men jag kan berätta lite om hur jag förändrats.

Innan min dotter kom till mig var jag ganska uppfylld av mig själv, det är väl alla och det kan väl inte vara på något annat sätt. Nu i efterhand kan jag tänka att jag på något sätt irrade runt utan att veta var jag ville och var jag skulle.
Jag är nu mer förankrad i tillvaron, lugnare, säkrare i mig själv. Jag är för första gången riktigt lycklig.
Jag var inte en olycklig människa innan, inte alls. Jag var nöjd med mitt liv, om än lite rastlös.
Men nu har jag en mer konstant känsla av tillfredställelse och lugn, det är jag otroligt tacksam för.

Jag har också blivit modigare. Vågar mer för att jag vet att jag måste. För hennes skull.
Jag är räddare nu, om livet, om mig själv. Ser faror överallt. Tar inte lika stora risker. För hennes skull.
Jag är mer effektiv, kämpar lite hårdare för att komma framåt. För hennes skull

Men den största förändring är att jag är mer ärlig, mot mig själv och mot omvärlden.
Känns som att det filtret man kan lägga över sig själv som hindrar en från att tala sanning ibland, att strunta i att ta tag i saker man vet att man egentligen måste, att våga konfrontera vissa skrämmande känslor.
Det filtret är kanske inte borta men har tunnats ut så att bara en tunn hinna återstår och tvingar mig att leva som jag borde. Jag är tacksam bortom ord för detta.